Ja vars ska man börja.....snart tar jag studenten det känns helt overkligt!
Jag är så sjukt glad men samtidigt tar det emot, kommer sakna klassen så sjukt mycket och sen så kastas man ju in i vuxenlivet på riktigt nu, inge mer skola ,inga mera måst...
Det tar ont i mig, jag är så sjukt lycklig just nu.
Men samtidigt så är jag så sjukt rädd för att bli sviken och sårad igen.
Jag vill kunna lita, vill kunna slappna av men det är svårt...
...